Igår läste jag ett inlägg som StinaLee hade skrivit, som jag tyckte var himla bra. hon skrev om att hon såg en tjej på bussen som satt och grät. när hon mötte tjejens blick gav hon henne ett värmande leende och tjejen log tillbaka även fast hon var ledsen. Sånt här gör så himla mycket, mer än man tror egentligen. Komplimanger i vardagen till personer man egentligen inte känner är guld värt faktiskt, jag är själv så att jag inte vågar gå fram och säga"Ååh va fint hår du har" eller "vilken fin stil" när jag faktiskt tycker det men jag ska försöka faktiskt försöka ta mod till mig och verkligen ge komplimanger för jag vet själv hur bra man mår och man kan leva på det i en hel vecka! :)

Komlimanger gör mer för själen än vad man tror egentligen :)